Det är en sak att ta sig dit, det är en helt annan att vara konkurrenskraftig i Hockeyallsvenskan.
Den initierade Hockeyettan-experten Mikael Mjörnberg granskar de tio favoriterna inför stundande Hockeyettan-säsong och analyserar hur möjligheterna att ta sig upp och i förlängningen också kunna göra avtryck i Hockeyallsvenskan ser ut.
Vi har sett Kalmar, Nybro och Östersund ta klivet upp från Hockeyettan och lyckas etablera sig ganska bra i Hockeyallsvenskan de senaste åren. Resorna såg olika ut, men det handlar om klubbar som haft tydliga ambitioner och skapat sig förutsättningar för att ta det väldigt stora steget.
I våras var det Vimmerby som lyckades avancera och nu står nya Hockeyettan-klubbar redo att slåss om den åtråvärda platsen i finrummet inför säsongen 24/25. Men det är en minst sagt stor utmaning att avancera till allsvenskan.
Kristianstad skulle ha tillhört favoriterna, men har kastats ut ur ligan efter att för andra året i rad ha misslyckats med att klara elitlicensen. Den satsning de hade på gång har fått läggas i malpåse till förmån för spel i division 2.
Men vilka är egentligen den kommande säsongens tio största favoriter och hur står de rustade för att kunna ta klivet upp i Hockeyallsvenskan och leverera på den nivån, så väl sportsligt som organisatoriskt och ekonomiskt?
Jo, utan inbördes rangordning skulle jag nog vilja påstå att det är de här tio lagen man bör hålla ögonen lite extra på i år...
KARLSKRONA
Det väntar nya tider i Karlskrona. Det som skulle bli ett snabbt återtåg till Hockeyallsvenskan efter den ekonomiska degraderingen 2020 har blivit fyra långa säsonger där blekingarna trots fina lag gjort riktigt mediokra resultat och inte nåt kvalserien en enda gång. Med tanke på förutsättningarna som finns i Karlskrona och de pengar som plöjts ner i satsningarna kan det inte klassas som något annat än ett regelrätt fiasko.
Konsekvensen av de uteblivna resultaten blev att sportchefen Michael Sundlöv tvingades tacka för sig och nu drar man i handbromsen och har enligt uppgift skurit ner spelarbudgeten ganska ansenligt inför den säsong som väntar. Vilket inte behöver vara en nackdel. Speciellt inte som man rent sportsligt tycks vilja traska i en helt annan riktning än tidigare.
Nye sportchefen, unge och förhållandevis gröne Hampus Melén, bygger ett lag av spelare som till större del har framtiden för sig och befinner sig mitt i sin utveckling. Ett lag som ska spela med betydligt mer speed än den pansarkryssare Karlskrona hade på isen ifjol och på så sätt kunna skapa betydligt mer möjligheter som ska generera fler mål. På så vis ska man kunna blåsa ny energi i den krävande hemmapubliken och försöka få lite vind i seglen.
Lagbygget ser på papperet riktigt spännande ut. Backsidan är gedigen med toppklass-Hockeyettan-försvarare rakt igenom och offensivt har man knutit ett gäng intressanta spelare till sig i allt från Halmstads succéman Lukas Sjöblom till målpryglaren Robin Carlsson och juniorlandslagsmeriterade Liam Engström. Det är ett lag som kanske inte är riktigt redo för att ta klivet upp när första pucken släpps i höst, men som med rätt utveckling skulle kunna bli riktigt giftigt.
Om Karlskrona skulle lyckas vända den negativa spiralen och ta klivet upp finns alla förutsättningar att snabbt etablera sig och göra resultat i Hockeyallsvenskan. Man har gjort det förut och i staden finns både ett publikunderlag och ett näringsliv som står beredda att ställa upp. Man har faciliteterna och förutsättningarna runt omkring, bland annat med den ständigt lika hajpade fyscoachen Miro Zalar. Karlskrona är helt enkelt ett av få Hockeyettan-lag som snabbt skulle kunna ställa om till att vara vassa en nivå upp.Men kommer det att ske?
Den viktigaste frågan att svara på för att kunna reda ut den saken är egentligen, har man gjort upp med självbilden?
För rent krasst är det ju så att man i Karlskrona, både som organisation och kanske bitvis även som lag, haft lite för stora tankar om sig själva. Så sent som i vintras talade både tränaren Magnus Sundquist och kaptenen Alexander Bergström om att man var ”laget att slå” för alla andra trots att flertalet klubbar helt uppenbart sedan länge sprungit om och på kansliet har tuppkammarna ofta slagit i taket. Det är blåställ på och ödmjukhet i första rummet om Karlskrona tillslut ska kunna göra allvar av sin stora potential.
HUDIKSVALL
Hudiksvall är förmodligen det mest notoriska topplaget Hockeyettan har skådat de senaste åren, men har ändå inte lyckats sätta pricken över i. Klubben har varit i fem raka kvalserier och i de tre senaste varit med och kämpat om segern hela vägen in i slutomgångarna utan att lyckas snubbla hela vägen upp i finrummet. Det har varit så nära men ändå så långt borta som blivit ett mantra och trots extremt fina trupper har det varit som förgjort att knyta ihop säcken.
Trägen vinner brukar det heta och allt tyder på att Hudiksvall kommer göra ett nytt försök att ta klivet upp till våren igen. Sportchefen Lars ”Lillis” Lövblom fortsätter bygga kring den stomme som kommit att bli en konstant på senare år, men den här gången tvingas han göra det utan några av lagets största profiler då både backen William Eckmyhl (Kalmar) och centern Christoffer Jansson (BIK Karlskoga) tillslut fallit för lockropen och signerat allsvenska kontrakt. Powerplay-snajpern Alexander Bjurström är också ett kännbart tapp, men i det stora hela har Hudiksvall en urstark trupp med Hockeyettan-mått mätt. Sportchef Lövblom har fyllt på med spännande nyförvärv och up'n'coming-tränaren Filip Algeman gör sin andra säsong vid rodret.
Rent ekonomiskt har Hudiksvall också det ordentligt förspänt. Medan många andra storsatsningar i Hockeyettan sker på bräcklig grund har klubben en kran att ösa ur och kan erbjuda sina spelare konkurrenskraftiga löner utan att gambla med sin ekonomi. Det har blivit ett faktum över senare år att Hudiksvall är en trygg förening som står långt fram i kön och kan plocka spelare från den övre hyllan. Organisatoriskt tar man också små steg framåt varje säsong och försöker anpassa sig till en kostym som man kommer behöva passa i den dag man lyckas ta steget upp (för någonstans handlar den här konsekventa satsningen trots allt om NÄR inte OM).
Men det saknas inte utmaningar. Det har hänt positiva saker med läktarkulturen i Hudiksvall det senaste året och visst finns det en grundpublik, men orten är alldeles för liten för att kunna locka några större massor, om sådana nu skulle ha fått plats i ganska undermåliga Holmen Center. Även om satsningen uppåt imponerar och ekonomin även skulle hålla i Hockeyallsvenskan är väl Hudiksvall knappast något som skulle tas emot som särskilt upphetsande en våning upp. Snarare ytterligare ett utfyllnadslag bakom de stora drakarna.
Men för tillfället är snacket om allsvenskt spel bara hypotetiskt, först måste Hudiksvall få bukt med det där som helt uppenbart sitter i väggarna och övervinna kvalseriemantrat som just nu lyder att man gråter över missat avancemang efter sista matchen i april.
VISBY/ROMA
En ny storspelare har klivit ut i Hockeyettan-manegen. Visby/Roma har under lång tid varit med och utmanat toppen i ligan, men det har varit i rollen som underdog. Ett gäng jobbiga jävlar som kunnat använda sin ogästvänliga (vintertid) position ute på en ö som konkurrensfördel och mer ofta än sällan spelat en burdus hockey som rört upp känslor. Det har kunnat ta Visby långt i ett par slutspel, men handlat mer om ett kollektiv som glimtvis överpresterat än att man haft überståtliga lag att ställa på isen. Men nu väntar något annat.
Under många år har klubben bearbetat politikerna på Gotland i sin strävan efter att få till en ny evenemangsarena och nu har man gått i hamn. De sista politiska besluten väntar fortfarande på att klubbas, men processen är långt gången och det allra mesta tyder på att Visborg Arena kommer bli av och att det första spadtaget ligger i närtid. Med en ny arena på Gotland kommer en hårdsatsning mot Hockeyallsvenskan och det står kapitalstarka partners i kulisserna beredda att börja pumpa in pengar i klubben.
Delar av det där nya friska kapitalet har kommit sportchefen André Lundholm tillhanda redan inför säsongen 24/25. Det innebär att han på allvar kunnat ge sig in i budgivningar om spelare som tidigare varit utom Visbys räckhåll och att det lag han byggt ihop är det mest intressanta vi sett i klubbfärgerna på länge. Det som kanske framförallt sticker ut är backsidan där pjäser som tungt SHL-meriterade Daniel Gunnarsson och framtidsmannen Oscar Eriksson landar på Gotland. Något annat än att Visby är med och konkurrerar i den absoluta toppen redan i vinter vore konstigt.
Att det lag vi ser i händerna på rutinerade coachen Hans Särkijärvi till kommande säsong bara är försmaken av det lag som kommer byggas på sikt, när arenaplanerna går i lås, säger förstås ganska mycket om vilken typ av utmanare Visby kommer att vara de kommande åren. Klubben tycks övertygad om att man har och kommer ha de ekonomiska musklerna för att vara konkurrenskraftiga och vi har ju tidigare sett vad en ny arena gjort för till exempel Kalmar och den resa klubben har gjort. Kalmar vars arenaresa för övrigt granskats noga av Visby-delegationen.
Ett allsvenskt lag på Gotland kan dessutom framstå som lite exotiskt (i alla fall i en säsong eller två), även om förutsättningarna ute på en ö med många och strapatsrika resor förstås fortfarande kommer vara en utmaning att hantera för att kunna prestera sportsligt. Om Visby/Romas satsning är en dagslända eller något bestående återstår att se, men de är ändå en frisk fläkt som blåser upp temperaturen i Hockeyettan inför kommande säsong.
VÄSTERVIK
Ser man det bara rent truppmässigt är Västervik ruggigt imponerande inför säsongen i Hockeyettan 24/25. Sportchefen Victor Öhman har visat ett skarpt öga och satt ihop något som knappast kan kallas för så mycket annat än ett ”Hockeyettan allstars”. Gubbe för gubbe har han plockat spetsaktörer från ligan och fyllt sitt lag med alla roller en allsvensk utmanare behöver. Från spetskeepern Viktor Kokman, via en gedigen backsida och fram till en forwardsbesättning som har så väl ett centerdjup som lirarna och energispelarna. Det ser oerhört starkt ut.
Rent sportsligt är den enda farhågan som kan finnas om det möjligtvis kan bli för många kockar. Västervik har pur klass långt ner i linorna och en mix där unga heta uppkomlingar ska trängas med rutinerade pjäser som vant sig vid att få speltid högt upp i laget. Men får man bara ihop gruppen och en fungerande kemi kan det bli hur bra som helst. Men det finns andra orosmoln som tornar upp sig på himlen.
Västervik har på senare år haft en ganska jobbig tillvaro i Hockeyallsvenskan fram till att man förlorade jumbofinalen mot Östersund och degraderades i våras. Det har handlat om säsonger där man sportsligt kämpat med näbbar och klor för att hålla sig kvar (krasst har man ju åkt ur två säsonger i rad men räddades av Kristianstads ekonomiska degradering ifjol) och ekonomiskt har det varit illröda siffror. Klubben har tvingats sälja sina bästa spelare (för det mesta transatlanter) under säsongernas gång för att rädda ekonomin och det spekulerades i huruvida klubben skulle klara licensen om man klarade sig kvar i allsvenskan inför kommande säsong. Det har helt enkelt varit svårt att få ihop det.
Därför kan det rent teoretiskt förefalla lite oroväckande att Västervik satt sin imponerande trupp med plånboken som främsta argument. Klubben har erbjudit löner som de flesta motståndare inte kan konkurrera med. Det är naturligtvis inget fel med det om man har täckning, men farhågorna finns att det kan bli kämpigt att få ihop det på sista raden om inte precis alla brickor skulle falla helt rätt. Ifjol såg vi Kristianstad degraderas (på ekonomiska grunder) från Hockeyallsvenskan och ivrigt sjösätta en rejäl Hockeyettan-satsning som föll på mållinjen i kvalet. Det kostade mer än det smakade och nästa säsong spelar klubben i division 2 efter ytterligare en nekad licens. Känslan finns där i bakhuvudet att Västerviks satsning är av lite samma stuk. Lite nu eller aldrig och att det kan bli riktigt jobbigt om man inte omedelbart lyckas ta klivet tillbaka uppåt.
Men låt säga att det går vägen. Västervik är naturligtvis en klubb som vet precis hur Hockeyallsvenskan fungerar och som har både kunskapen och förutsättningarna för att kunna etablera sig en våning upp på nytt. Med tanke på hur hockeyn utvecklar sig är det dock frågetecken för hur konkurrenskraftiga de egentligen skulle kunna bli. Så mycket mer än en återkomst i en tidigare roll med kamp på tabellens nedre halva förefaller osannolikt.
HALMSTAD
När det är fri entré (eller Troja-Ljungby på besök) i Halmstad går publiken man ur huse och fyller arenan till snudd på sista plats. Då kan det vara 3000 högljudda hallänningar som ystert hejar på sitt Hammers. Intresset är stort, men tyvärr har klubben haft svårt att engagera sin publik kväll in och kväll ut. Faktum är att laget haft oförtjänt lite folk på läktarna de senaste åren i förhållande till den hockey de har spelat och de resultat de har gjort. Men det började trots allt röra lite på sig under säsongen som gick (där Hammers på nytt nådde kvalserien) och med en bra start i höst finns kanske något att bygga vidare på.
Förutsättningarna för att återetablera Hammers i Hockeyallsvenskan (de spelade ju där mellan 2001 och 2006 innan klubben gick i konkurs) är nämligen fina. Man har en stor arena det gott och väl skulle gå att spela allsvenskt i och publikintresset finns som sagt där om det väl hettar till. Därtill är Hammers ett varumärke som redan är bekant på den allsvenska scenen och som säkert skulle kunna blåsa liv i lite nostalgi och rivalitet om de på nytt tar klivet upp. Tiden som poplag må det finnas många åsikter om, men den finns kvar i minnet hos många.
Där klubben står idag finns dock ett riktigt stort frågetecken och det är ekonomin. Samtidigt som det är djupt imponerande att klubben lyckats göra de resultat de gjort de senaste åren trots att de måste vända på slantarna och ställa sitt hopp till sportchefen Niklas Söderströms fingertoppskänsla när det kommer till att hitta fynd, är det också en nackdel att man inte är någon av Hockeyettans större spelare vad gäller spelarbudget. Hammers skulle behöva ett näringsliv som verkligen ställde sig bakom klubben och backade upp den om det skulle kunna gå att bygga något flygfärdigt i Hockeyallsvenskan.
Rent sportsligt är det ingen utopi att Halmstad skulle kunna ta sig dit. Man fortsätter att bygga kring sin underskattade stomme där viktiga pjäser som Melker Iversen och Carl Westberg dessutom väljer att vända tillbaka inför den kommande säsongen och nu går det nog inte att gömma sig bakom fasaden som nederlagstippad underdog längre. Halmstad har älskat den identiteten, men resultaten talar för sig själva. Laget är mycket bättre än vad det får credit för och även om några skickliga pjäser (Jacob Crespin, Jonatan Lundgren, Lukas Sjöblom och Viktor Bernhradtz bland annat) försvunnit är känslan att man lyckats ersätta dem skapligt bra. Med tanke på att spelare allt som oftast utvecklas i Halmstad ser det rent av riktigt spännande ut.
Halmstad blir förstås ingen av storfavoriterna, men med tanke på laget man har och de resultat som gjorts på senare år förtjänar de att nämnas i det här sammanhanget.
MARIESTAD
Mariestad har ynnesten att säsong efter säsong lyckas behålla spelare som egentligen presterat tillräckligt bra för att kunna ta klivet vidare till Hockeyallsvenskan. Målvakten Tobias Sandberg (som återvände ifjol efter en kortare utflykt till Vita Hästen), backen Tobias Aronsson och anfallaren Jesper Lindén är exempel på spelare som trivs så bra att de blivit klubben trogna och utgör en ryggrad som det går att bygga ett riktigt starkt lag omkring. Ändå har man på senare år inte riktigt lyckats få ihop det.
Om det inte varit en lite naiv spelidé eller en förstakedja som var så bra att de kvävde övriga lagets potens, har det varit floppande värvningar eller en grupp som inte riktigt kommit ihop. Mariestad har alltid stött på någon form av problem som gjort att man inte kunnat förverkliga sin potential. För ingen kan säga något annat än att förutsättningarna funnits. Skaraborgarna har etablerat sig som en av ligans skarpaste spelare och även om man kanske inte konkurrerar med dem som betalar allra bäst har Bois blivit en attraktiv adress att signa med.
Kommande säsong är inget undantag. Sportchefen Carl Johansson har tillsammans med sin nybildade sportgrupp satt ihop ett lag som dignar av offensiv potential och där nämnda trotjänare får sällskap av många spännande spelare med framtiden för sig och etablerade stjärnor som Linus Lööf och hemvändaren Max Wennlund. Historiskt sett har klubben också visat sig vara ganska orädd att förändra saker om det inte fungerar. Tränare har fått gå och spelare lämnat och kommit till. Mariestad har som ambition att vara med och stöka i toppen och även om de inte är någon av de riktigt stora favoriterna kommer de agera som att de är en sådan (vilket de väl rent krasst är i sin grundserie, den västra).
Senast föreningen var uppe i Hockeyallsvenskan var säsongen 08/09, då snubblade man upp under ganska häpnadsväckande former (med nuvarande huvudtränaren Ronny Helander i laget) och kunde inte konkurrera alls. Det blev respass raka vägen ur igen. Idag är man en lite mer solid förening som säkert skulle kunna bli som ett Vimmerby eller Västervik en våning upp. Organisatoriskt är man kanske rent av mer välordnade än nämnda klubbar. Enligt uppgift var man dock tvungna att dra åt svångremmen om finanserna efter antagonisten Skövdes konkurs. Utan rivalen i serien går man miste om lukrativa derbyn och måste rätta munnen efter det. Att man nu saknar derbyhettan i ettan är kanske ett skäl så gott som något till att det verkligen är dags att ta klivet upp.
BORÅS
Det finns en dröm om att återigen bli en allsvensk förening i Borås, men inte till vilket pris som helst. En rejäl satsning tycks som på så många andra ställen vara avhängigt arenafrågan och innan det finns någon konklusion där satsar man med förstånd. Med en vilja att vara slagkraftiga, men utan att spränga banken. Något som genomsyrar årets lagbygge som visar upp en trupp som absolut känns spännande och vass, men som knappast kan tituleras som en storsatsning.
Det är lite tillbaka till ruta ett som gäller i knalleland. Ifjol hade man som ambition att börja bygga en ny stomme som på sikt skulle kunna etablera klubben i toppen av Hockeyettan och utmana mot Hockeyallsvenskan, men säsongen havererade fullständigt och i höst är nästan allt nytt. Truppen är rejält omsvarvad och tränaren Christer Nylund som kom in under den tumultartade fjolårssäsongen får nu sin första chans att sätta avtryck från start. Säsongen 23/24 var något av ett förlorat år och nu försöker man göra om och göra rätt.
Det görs med en trupp som innehåller lite mer etablerade spelare utifrån än ifjol. Man har lyckats värva in spetsbacken Christian Lindberg från Kristianstad, William Wennström från Alvesta och offensivt fyllt på med ett gäng spelare som har några Hockeyettan-år under bältet, men fortfarande har mycket utveckling i sig. Av allt att döma kommer man dessutom ha meriterade Pontus Netterberg i laget till hösten, även om han officiellt inte är presenterad som helt klar än.
Nog för att truppen i skrivande stund kan framstå som aningen tunn, men det är något sportchefen Christoffer Holst kommer råda bot på innan första pucken släpps. Borås har en trupp som kommer flyga under radarn för många, men faller pusselbitarna på plats så som det är tänkt är det faktiskt ett lag som borde kunna vara med och utmana i en toppdiskussion. Jokervarning är utfärdad.
En ny arena eller ej, det finns ett publikintresse i Borås och det är även om färden varit djupt ner i divisionerna efter den ekonomiska degraderingen 2012 trots allt inte jättelänge sedan klubben var uppe i Hockeyallsvenskan. Organisatoriskt måste man bli mycket starkare, men det är inte alls en utopi att Borås skulle kunna hävda sig i Hockeyallsvenskan på nytt. Det är nog rent krasst svårare att ta sig dit än att lyckas där.
TROJA-LJUNGBY
Efter en säsong där det notoriska topplaget missade Allettan och som alla i föreningen nog bara vill stryka ett stort streck över är det dags att växla upp. Troja-Ljungby kliver in på år två i sin femårsplan som ska återetablera föreningen som allsvenskt lag och nu är målbilden solklar, det är slutspel och kvalserien som gäller. Det innebär att man skruvar upp den ekonomiska satsningen en aning och satsar några kronor mer i den spelarbudget som sänktes ifjol.
Men satsningen är inte helt okontroversiell. Föreningen hade ett kämpigt år rent ekonomiskt och kunde dystert sammanfatta säsongen som gick med ett minusreslutat på runt en miljon. Klubben klarade inte av kapitalkraven i licensgranskningen och spelar därför i Hockeyettan 24/25 på dispens. Framförallt var det ett sviktande publikintresse som gjorde att man backade i vintras och huruvida det var en effekt av att laget missade Allettan eller situationen i samhället i största allmänhet återstår att se. I Troja hoppas man på det förstnämnda och att en utökad satsning ska locka tillbaka publiken och på så sätt få ny spinn på ekonomin.
Sportsligt ser det nämligen riktigt spännande ut. Man håller kvar vid stora delar av en trupp där flera unga spelare tog chansen till utveckling ifjol och inte minst backsidan tillhör de främsta i hela ligan och har adderat både spets och bredd till denna. Framförallt offensivt har tränaren och sportchefen Jens Gustafsson stoppat in spelare som både kan göra mål och göra det tuffa jobbet framför kassarna som laget saknade ifjol. Tvillingarna Max och Joel Wahlgren är bra allround, Mikael Roslund återvänder till moderhuset som förväntad målskytt och Filip Lennström som kom in sent när Kristianstad havererade är pur spets.
Lyckas man bara rent sportsligt ta klivet upp är Troja-Ljungby en av få klubbar i Hockeyettan som vet att de har förutsättningarna att lyckas i Hockeyallsvenskan. Man må ha varit ett jo-jo-lag som studsat upp och ner mellan divisionerna de senaste tio åren, men den allsvenska erfarenheten finns i organisationen. Ljungby Arena håller gott och väl för allsvenskt spel och faktum är att man redan nu har ett lag som med lite adderingar utifrån skulle kunna fungera i allsvenskan. Med lite mer utveckling är till exempel både Oscar Nordin och Jonathan Wikström strax flygfärdiga allsvenska spelare.
Sen är frågan förstås om det behövs ytterligare ett småländskt lag i andraligan, men den diskussionen behöver vi kanske inte ta här.
BRÖDERNAS/VÄSBY
Det allra mesta är på plats. En finansiell satsning med de pengar som samarbetet med hamburgargänget från Brödernas genererar, erfarenhet från att ha spelat i Hockeyallsvenskan i skaplig närtid och en trupp som definitivt kan vara med och mäta sig bland Hockeyettans bästa. Nog för att den gamla bunkern Renew Arena lämnar aningen mer att önska, men det som saknas i Väsby är den där sista lilla detaljen att lyckas ta klivet upp.
För det har ju varit nära några gånger vid det här laget. Väsby har varit med i de tre senaste kvalserierna och i de två senaste just likt Hudiksvall hittat vägar att snubbla och söla bort avancemangsmöjligheterna i slutomgångarna. Trots profilstarka lag har man inte riktigt haft psyket att ta det hela vägen tillbaka upp i Hockeyallsvenskan.
Men skam den som ger sig, sportchefen Tom Tärnström tycks vara uthållig som en arbetshäst och gnuggar enträget vidare. Nu har han skruvat lite på sin filosofi och byggt en ny oerhört spännande trupp. Kontinuitet har alltid varit ett ledord och det är det förstås nu också. Mycket kommer vara sig likt i Väsby säsongen som kommer. Men ifjol hade laget svårt att tagga till, viljan fanns säkert där, men det var svårt för den meriterade truppen att gå igång på serielunk i november och de dåliga vanorna att inte alltid gå på hundra procent följde med in i våren.
Därför är årets Väsby-trupp en tydligare mix där de meriterade stjärnorna får sällskap av unga skickliga spelare med framtiden för sig. Spelare som vill framåt till varje pris och ska ta med sig ett driv in till varje träning och match. Som en dynamo för de äldre. Funkar den taktiken kan Brödernas/Väsby bli hur bra som helst.
Laget man har på isen och förutsättningarna man har att göra förändringar om det trots allt inte skulle funka gör att det finns alla sportsliga möjligheter att ta klivet upp. Brödernas/Väsby är en av ligans allra största satsningar och har musklerna för att lyckas. Vad man väl i Hockeyallsvenskan ska fylla för tomrum är dock svårt att röna ut. Det har pratats storvulet om att slutmålet är SHL, men stockholmarna lär knappast överge sitt AIK eller Djurgården för att börja heja på ett identitetslöst hamburgargäng bara för att de tar klivet upp i Hockeyallsvenskan. Den frågan återstår fortsatt att knäcka om laget skulle ta klivet upp.
HANVIKEN
Ekonomiskt befinner sig den lilla Stockholmsklubben på en position långt ifrån alla andra klubbar i den här sammanställningen, men det görs bra saker ute i Tyresö och säsong för säsong har Hanviken tagit steg framåt. Både på isen och kansliet.
Man har jobbat idogt med att bredda sin organisation och erbjudit de spelare som kommit dit annat än pengar. Det har handlat om ett upplägg med mat kring träningarna för att ge spelarna goda förutsättningar och inte minst ett fokus på den individuella utvecklingen. De senaste åren har överstebossen Mats Börjel haft sällskap av två assisterande sportchefer i William Garpenlöv och Marcus Due-Boje där den senare jobbat en hel del med individuella utvecklingsplaner för spelarna. Det kan låta paradoxalt, med tanke på att Hockeyettan ska vara en utvecklingsliga, men det hör inte till vanligheterna bland ligans klubbar med den typen av noggrannhet.
Arbetet vid sidan av isen har lett till att de sportsliga framgångarna kommit även i rinken. Hanviken har gått från att vara ett bottenlag till att vara bofasta i Allettan och ta sig in i slutspelet. Man har satt en stomme och ett sätt att spela som skapar en trygghet och utifrån den kunnat skörda skapliga framgångar. Laget har förvisso ännu inte lyckats med målsättningen att vinna en slutspelsserie, men inför kommande säsong har man adderat potentiella spetsspelare som Lukas Macklin, Mika Ounasvuori och Henrik Hallberg till sin redan gedigna stomme och kan målas upp som något av en joker. Potentialen till att fälla större och hårdsatsande klubbar finns där. I alla fall på papperet.
Att Hanviken på något som helst sätt skulle kunna hävda sig i Hockeyallsvenskan bygger dock helt och hållet på att Djurgården tar klivet upp i SHL. De två klubbarna har ett nära, om än inte formaliserat, samarbete och många spelare har gått emellan de senaste åren. Edvin Hammarlund och Fredrik Schlyter är exempel på spelare som tagit klivet i närtid och inför den här säsongen har succéspelaren Hampus Larsson gjort försäsongen med storlaget. Med klubbarna i de två toppdivisionerna skulle synergier kunna uppstå och Hanviken kunna bli något av ett farmarlag till Djurgården.
Med ett lånesamarbete med storklubben skulle Hanviken säkerligen kunna ta marknadsandelar av Almtuna och bli en klubb som kan vara med och stöka lite. I alla fall sportsligt. Publikmässigt är man dock precis lika trötta och i grund och botten mår Hanviken förmodligen som bäst av att vara på den position man är just nu. Som en spännande uppkomling som med små medel är med och stökar i den absoluta toppen av Hockeyettan.
https://www.aftonbladet.se/sportbladet/ ... ockeyettan 
Avnjut den i vår cafeteria eller ta med hem. Bara 39 kronor – en investering i ren njutning!
Avnjut den i vår cafeteria eller ta med hem. Bara 39 kronor – en investering i ren njutning! 
