En som var på plats på upptaktsträffen var lagkaptenen Patrick Zackrisson, 37.
Uppgifter till Silly & Surr säger att det här ser ut att bli forwardsveteranens sista säsong med Leksand.
Att han väljer att avsluta karriären.
En epok är i så fall över. Zackrisson går in på sin femtonde SHL-säsong och har redan nu närmare 600 matcher på meritlistan. På den finns även fem säsonger i KHL och en säsong i Schweiz.
Patrick Zackrisson värvades till Leksand 2019 och har de fem senaste säsongerna varit lagets kapten. Han har tre SM-silver på meritlistan, två med Skellefteå och ett med Linköping.
Uppgifter säger också att den omtyckte lagkaptenen kommer att erbjudas ett jobb i klubben.
Carros kille och Carro själv kvar i Leksand alltså? Det gläder mig.
* * *
När det gäller c:et i Patri(c)k gissar jag att Sportbladet vill uppmärksamma att han har ett C på tröjan. Såvida det inte handlar om Carro igen och första bokstaven i hennes namn.
* * *
Dagens FK
Han har varit med på hela resan från SHL-nykomling till etablerat lag på övre halvan. Frågan är om det är sista året i Leksand för lagkaptenen Patrik Zackrisson, 37.
– Jag tänker inte ta något beslut nu utan det kommer att arta sig ganska naturligt, tror jag. Funkar det inte får man se sig om efter något annat, säger han.
När Patrik Zackrisson kom till Leksand var rollen tydlig. Han skulle vara en av dem som bidrog till att på nytt etablera laget i SHL efter nära 20 års jojo-åkande mellan de två högsta serierna. Det blev som det var tänkt för laget men debutsäsongen i LIF-tröjan minns ”Zacke” som motig.
– Mitt första år framförallt gick det tungt, och det var jobbigt såklart. Hela laget hade det tufft också. Jag kände att jag som skulle vara en bärande spelare och vi inte fick det att lyfta riktigt… det är klart att det var tufft.
Vad lärde du dig och tog med dig från det första året?
– Jag vet inte om jag är så mycket bättre idag än vad jag var då. Men nej, jag vet inte. Jag är inte sån som gräver ner mig utan jag försöker jobba på att tro på det man gör och inte tappa självförtroende, sen är det svårt när det går tungt. Det är så jag försöker att tänka.
Därefter har laget lyft. Patrik Zackrissons roll på isen har dock minskat med åren.
– Jag tycker att vi har haft ett bättre lag sedan dess. Jag har tagit ett steg ner i hierarkin spelmässigt, och jag tycker att jag har blandat och gett lite. Jag hade väl önskat lite mer stabilitet hockeymässigt sett över de här åren. Det har varit lite flängande från center till vinge till vänster och höger och så vidare, men jag tar gärna det och anpassar mig efter den rollen jag får. Jag tycker att jag har försökt att axla och anamma det på bästa sätt.
Vid sidan av isen har hans roll istället växt och de senaste säsongerna har han varit den självklare lagkaptenen.
Vad är viktigast för dig i den rollen?
– Att alla ska må bra. Alla ska trivas och alla ska känna att man kan komma till jobbet och slappna av och vara sig själv, då tror jag att man har en mycket, mycket större chans att kunna prestera efter sin förmåga. Det är sådant som jag tycker är väldigt, väldigt viktigt. Sen är det klart att när det blir 25 man i truppen så måste man alltid anpassa sig efter varandra.
När kapten Zacke går in på sitt sjätte år i Leksand är det med stolthet över hur tålmodigt laget jobbat sig till framgång.
- Jag tycker att vi har skruvat lite grann på allting hela tiden, smått, smått, smått, vilket jag också tycker har varit bra. Det går inte att bygga ett lag från en dag till en annan, utan det har verkligen varit små justeringar hela tiden som har gjort det lite bättre. Allting runt omkring med träningar, matcher, laget och lagbygget, allting tycker jag hela tiden förbättras och spetsas, och då ger det resultat. Det är sådana saker som jag märker skillnad på.
Var står laget nu?
– Jag tycker att vi har haft en fantastisk grupp i fyra, fem år nu och verkligen känt att alla tror på det vi gör. Alla vill göra jobbet. Det blir ganska enkelt att vara i gruppen och samverka med varandra när vi har gemensamma målsättningar. Då är det också lätt att sätta krav på varandra samtidigt som det är lätt att komma till jobbet och trivas och må bra.
Kravbilden har växt även internt i samband med att laget klättrat i SHL-hierarkin.
– Det är självklart att vi ska ha en kravbild och sätta press och tryck på varandra för att kunna utvecklas och bli bättre. Jag tror att det är mycket lättare att ha den kravbilden om alla känner att de mår bra, för då är man nog mer mottaglig till att kunna pressa sig själv.
Vad tror du kommer hända med gruppen och laget i år?
– Jämfört med förra året får vi starta med en frisk trupp. Vi har inte så många nya så vi kan fortsätta processen från där vi var i våras – det tror jag kommer hjälpa oss. Vi kan lägga till saker istället för att börja om från noll hela tiden.
Finns det någonting som saknas för att gå hela vägen?
– Jag vet inte. Jag tycker att vi har många bra karaktärer i laget som vill det, men man ska ha turen såklart. Sen gäller det att tajma formtoppen för laget, att vi klarar oss ifrån skador och att alla kuggar i varandra i slutet och verkligen vill spela den sista matchen, att man inte blir rädd i de avgörande lägena utan att man vill spela. Det känns som att vi har ett lag för att vilja det.
Mycket rutin har försvunnit och ersatts av lite yngre spelare istället. Patrik Zackrisson tror på de yngre förmågorna.
– Jag tror att många kommer kliva fram. Jag tyckte redan förra året att (Lukas) Vejdemo trädde fram som ledare på isen, han kommer nog att fortsätta axla den rollen i år. Han är en fantastisk hockeyspelare och jag tror att han kommer kunna utvecklas ännu mer. (Lucas) Elvenes tog många steg och jag tror absolut att de kommer leda vårt lag framåt.
Hur mycket känner du ett ansvar att hjälpa de unga killarna?
– Det är klart att jag gör. Jag försöker bara få dem att slappna av och ha kul också och njuta av stunden, men också mana på och försöka få dem att göra sitt yttersta hela tiden för att bli bättre. Kommer inte chansen nu så kanske den kommer imorgon, eller någon annan gång. De ska fortsätta tro på det de gör och spela sitt spel och vara sig själva.
Patrik Zackrisson har fått leva sin dröm och har spelat elithockey i snart två decennier.
- Det är klart att jag är jätteglad för det jag har fått göra, och absolut, jag är jättestolt över min karriär. Sen tänker jag inte så mycket på det, det är naturligt för mig, men det är klart att det har varit roligt och lärorikt och häftigt på många sätt.
Men du känner att du har mer i dig?
– Ja, absolut. Spontant så känns det som att jag skulle kunna fortsätta spela – men var och hur, det vet jag inte. Jag tar det år för år nu. Det ska passa hela familjen också.
Fiskar skulle leva längre om de lärde sig att hålla munnen stängd.
