SHL 23/24

[Wittgenstein]

Nu är jag själv kanske ibland präglad av en Ior-liknande pessimism men råder det inte i allmänhet en överdriven alarmism kring bottenplatserna nuförtiden?

Jag menar, vi är i omgång 13. Ett par raka vinster är i princip allt som krävs för att valfritt bottenlag ska marschera upp till en betydligt högre position. Jag roade mig med att blicka tillbaka till hur det sett ut i omgång 13 under senare år. Succésäsongen 20/21, den när LIF slutade på tredje plats, låg laget på 9e plats med 16 poäng i omg. 13. Dvs. samma poäng som LIF har idag. Ändå efterfrågar fans och media ett agerande (och jag ligger sömnlös och surar över det kval som jag stundtals upplever som oundvikligt), när det klokaste kanske är att ha is i magen och se vartåt det bär? För bara ett par omgångar sedan tycktes Oskarshamn akterseglade, nu har de i allra högsta grad häng på klungan. Jag läste att HV övervägde att anlita en mental rådgivare. Herregud, denna rådgivare lär knappast sätta några puckar! På den tid det begav sig, när LIF övervägde mentala rådgivare, så var det iaf ett bra tag efter julfirandet och vanära och skam hade redan promenerat en bra bit upp på torra land. Men i omgång 13?

Vad beror denna överdrivna bottenalarmism på? Det faktum att serien slaktat så många heliga kor under senare år? När lag som Oskarshamn och Leksand åker hiss i systemet tänker alla andra att det är typiskt dessa klubbar, men när DIF och Brynäs plötsligt kliver ner i ett mörkt hål sprider sig bottenpaniken likt en sjuka? Att media eldar på? Jag reagerade förra året, när jag ofta lyssnade på Ros och Abrahamssons podd (saknad!), att de tidigt började fokusera på botten och tycktes vilja utmåla krisläge.

Håller ni med medpassagerare på Leksandsfärjan?

[Gösen]

Nu är jag själv kanske ibland präglad av en Ior-liknande pessimism men råder det inte i allmänhet en överdriven alarmism kring bottenplatserna nuförtiden?

Jag menar, vi är i omgång 13. Ett par raka vinster är i princip allt som krävs för att valfritt bottenlag ska marschera upp till en betydligt högre position. Jag roade mig med att blicka tillbaka till hur det sett ut i omgång 13 under senare år. Succésäsongen 20/21, den när LIF slutade på tredje plats, låg laget på 9e plats med 16 poäng i omg. 13. Dvs. samma poäng som LIF har idag. Ändå efterfrågar fans och media ett agerande (och jag ligger sömnlös och surar över det kval som jag stundtals upplever som oundvikligt), när det klokaste kanske är att ha is i magen och se vartåt det bär? För bara ett par omgångar sedan tycktes Oskarshamn akterseglade, nu har de i allra högsta grad häng på klungan. Jag läste att HV övervägde att anlita en mental rådgivare. Herregud, denna rådgivare lär knappast sätta några puckar! På den tid det begav sig, när LIF övervägde mentala rådgivare, så var det iaf ett bra tag efter julfirandet och vanära och skam hade redan promenerat en bra bit upp på torra land. Men i omgång 13?

Vad beror denna överdrivna bottenalarmism på? Det faktum att serien slaktat så många heliga kor under senare år? När lag som Oskarshamn och Leksand åker hiss i systemet tänker alla andra att det är typiskt dessa klubbar, men när DIF och Brynäs plötsligt kliver ner i ett mörkt hål sprider sig bottenpaniken likt en sjuka? Att media eldar på? Jag reagerade förra året, när jag ofta lyssnade på Ros och Abrahamssons podd (saknad!), att de tidigt började fokusera på botten och tycktes vilja utmåla krisläge.

Håller ni med medpassagerare på Leksandsfärjan?

Det där är inget Wittgenstein orkar med. Vi behöver Jung, Freud eller kanske till och med Arthur Schopenhauer för att förstå det mänskliga psyket i dessa fall.

Men vill du ha en gösiansk livsåskådning i berört ämne så tror jag vi blivit formade i det slit och slängsamhälle vi vuxit upp i. Ingenting stoppas, ingenting bygger man själv och ingenting lagas.
Vi köper nytt som vi säljer på blocket när vi tröttnat för att köpa nytt och dyrt igen. Har grannen en iPhone 14 behöver vi en 15. Adderar man sedan att vi allt mer lever vårt liv på nätet med den ofta hårda ton som råder där så kopplar inte våra begränsade hjärnor att det är människor vi har att göra med på samma sätt som vi inte längre kopplar pengars värde när vi gått från sedlar och mynt till digitala värden.

Däri ligger fenomenet med att tränare och ledare ska sparkas efter fyra raka förluster första kvarten av serien. Däri ligger också fenomenet med att det i absurdum skriks efter nya spelare varje Januari oavsett hur bra det går eller hur bra sammanhållning det råder i gruppen.

[Wittgenstein]

Nu är jag själv kanske ibland präglad av en Ior-liknande pessimism men råder det inte i allmänhet en överdriven alarmism kring bottenplatserna nuförtiden?

Jag menar, vi är i omgång 13. Ett par raka vinster är i princip allt som krävs för att valfritt bottenlag ska marschera upp till en betydligt högre position. Jag roade mig med att blicka tillbaka till hur det sett ut i omgång 13 under senare år. Succésäsongen 20/21, den när LIF slutade på tredje plats, låg laget på 9e plats med 16 poäng i omg. 13. Dvs. samma poäng som LIF har idag. Ändå efterfrågar fans och media ett agerande (och jag ligger sömnlös och surar över det kval som jag stundtals upplever som oundvikligt), när det klokaste kanske är att ha is i magen och se vartåt det bär? För bara ett par omgångar sedan tycktes Oskarshamn akterseglade, nu har de i allra högsta grad häng på klungan. Jag läste att HV övervägde att anlita en mental rådgivare. Herregud, denna rådgivare lär knappast sätta några puckar! På den tid det begav sig, när LIF övervägde mentala rådgivare, så var det iaf ett bra tag efter julfirandet och vanära och skam hade redan promenerat en bra bit upp på torra land. Men i omgång 13?

Vad beror denna överdrivna bottenalarmism på? Det faktum att serien slaktat så många heliga kor under senare år? När lag som Oskarshamn och Leksand åker hiss i systemet tänker alla andra att det är typiskt dessa klubbar, men när DIF och Brynäs plötsligt kliver ner i ett mörkt hål sprider sig bottenpaniken likt en sjuka? Att media eldar på? Jag reagerade förra året, när jag ofta lyssnade på Ros och Abrahamssons podd (saknad!), att de tidigt började fokusera på botten och tycktes vilja utmåla krisläge.

Håller ni med medpassagerare på Leksandsfärjan?

Det där är inget Wittgenstein orkar med. Vi behöver Jung, Freud eller kanske till och med Arthur Schopenhauer för att förstå det mänskliga psyket i dessa fall.

Men vill du ha en gösiansk livsåskådning i berört ämne så tror jag vi blivit formade i det slit och slängsamhälle vi vuxit upp i. Ingenting stoppas, ingenting bygger man själv och ingenting lagas.
Vi köper nytt som vi säljer på blocket när vi tröttnat för att köpa nytt och dyrt igen. Har grannen en iPhone 14 behöver vi en 15. Adderar man sedan att vi allt mer lever vårt liv på nätet med den ofta hårda ton som råder där så kopplar inte våra begränsade hjärnor att det är människor vi har att göra med på samma sätt som vi inte längre kopplar pengars värde när vi gått från sedlar och mynt till digitala värden.

Däri ligger fenomenet med att tränare och ledare ska sparkas efter fyra raka förluster första kvarten av serien. Däri ligger också fenomenet med att det i absurdum skriks efter nya spelare varje Januari oavsett hur bra det går eller hur bra sammanhållning det råder i gruppen.

Den gösianska livsåskådningen håller jag, efter alla år när jag blott från stranden kunde bevittna den gamla, numera sjunkna färjan, högre än den samlade livsåskådningen av alla de storheter du omnämner. Din spaning tror jag är träffsäker!

[Sniper]

Allt jag vet är att påstått avhängda lag - om man nu ska läsa avhängd bokstavligt - spurtat mycket bra två senaste säsongerna. Timrå och Djurgården orkade inte hela vägen, men det gjorde HV.

Så nog är lite tidigt med krisrubriker. Å andra sidan, vad ska tidningar och tv-studior annars tala om? Placeringarna kring övriga två streck väcker inte så stora känslor än på ett tag.

Vad som får oss leksingar att bli drama queens är väl historiken som avhängda. När vi sågs som avhängda var vi verkligen avhängda. Endast som HA-lag kom vi stormande, var spurtare av rang.

[Wittgenstein]

Allt jag vet är att påstått avhängda lag - om man nu ska läsa avhängd bokstavligt - spurtat mycket bra två senaste säsongerna. Timrå och Djurgården orkade inte hela vägen, men det gjorde HV.

Så nog är lite tidigt med krisrubriker. Å andra sidan, vad ska tidningar och tv-studior annars tala om? Placeringarna kring övriga två streck väcker inte så stora känslor än på ett tag.

Vad som får oss leksingar att bli drama queens är väl historiken som avhängda. När vi sågs som avhängda var vi verkligen avhängda. Endast som HA-lag kom vi stormande, var spurtare av rang.

Media kan jag kanske förstå. De måste så att säga sälja lösnummer. Men att klubbarna själva drabbas av sån panik. HV kan, rent teoretiskt, vara på säker mark inom 3 - 4 omgångar. Genom att sparka folk och börja härja om mentala rådgivare tror jag faktiskt de bara gör situationen värre.

[Mats_ume]

...vi inte längre kopplar pengars värde när vi gått från sedlar och mynt till digitala värden.

Är det en tillfällighet att Bretton Woods sprack mitt under vår största framgångsera?

[Gösen]

...vi inte längre kopplar pengars värde när vi gått från sedlar och mynt till digitala värden.

Är det en tillfällighet att Bretton Woods sprack mitt under vår största framgångsera?

Efter att ha googlat Bretton Woods så blir min bedömning, ingen aning.

Fråga hellre något om Tiger Woods.

[Sniper]

...vi inte längre kopplar pengars värde när vi gått från sedlar och mynt till digitala värden.

Är det en tillfällighet att Bretton Woods sprack mitt under vår största framgångsera?

Är det en tillfällighet att vi inte vunnit något SM-guld sedan Bo Holmström skrek "Lägg ut, lägg ut!" 24 april 1975?



Vad syftade han egentligen på? Vi hade tagit vårt fjärde guld månaden innan via Roland Erikssons sudden death-mål mot Brynäs, men vad skulle krävas för ett femte? Att man tog rätt beslut i egen zon? Att det framöver skulle bli allt viktigare att veta när man skulle spela sig ur defensiv zon och när man bara skulle lägga ut pucken?

[Sniper]

BH den äldre, demontränare. Ger inte Alsing och Anton J en lugn stund.
Sluta dräll med pucken i egen zon. Lägg ut, lägg ut!

[Mats_ume]

Det där var 1975 och allt var lugnt. Sedan kommer kaoset runt 1976, året då allt är politik. Milton Friedman får Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne och Keynesianismen utmanas mitt i allt detta. Och du vet ju vad som händer hockeyåret 1976.

[CMB]

Vad är er poäng? Varje situation är unik oavsett vilken romantiserande filosofi man har. Ligger man långt ner i tabellen i omgång 13 så behövs en analys såklart göras. Är tränaren kass så är det rätta att byta ut denna om ett bättre alternativ finns. För det finns bättre och sämre tränare. Eller se över en komplettering med spelare. Däremot så gäller att våga stå för och tro på att det man gör är bra om man tror på att det kommer ge resultat med mer träning. Att varken ny tränare eller nya spelare behövs. T ex våga tro på offensiven trots misstag som gav kontring i baken. Göra saker bättre, inte sluta göra dem. Långsiktighet är klubbens själ och hjärta, elitverksamheten är kuken i nuet.

[Sniper]

Det där var 1975 och allt var lugnt. Sedan kommer kaoset runt 1976, året då allt är politik. Milton Friedman får Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne och Keynesianismen utmanas mitt i allt detta. Och du vet ju vad som händer hockeyåret 1976.

Det gick åt pipan - för Leksand i semifinalen mot Färjestad och för Socialdemokraterna i riksdagsvalet.

[Fjodor]

Det där var 1975 och allt var lugnt. Sedan kommer kaoset runt 1976, året då allt är politik. Milton Friedman får Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne och Keynesianismen utmanas mitt i allt detta. Och du vet ju vad som händer hockeyåret 1976.

Det gick åt pipan - för Leksand i semifinalen mot Färjestad och för Socialdemokraterna i riksdagsvalet.

Usch vilka minnen. Första semin mot FBK var faktiskt första matchen jag såg på plats i Leksand. Stod 0-3 tämligen omgående med Lasse Stenwall i målet från start. Slutade 3-5 om jag inte missminner mig. Det jag dock minns är att jag och storebrorsan var sura resterande del av sportlovet och förpestade livet för våra föräldrar. Pappa muttrade som vanligt om att hockeymatcher aldrig tar slut. Trots sitt ointresse tog han med oss på hockey (Scaniarinken och Hovet) hade man redan upplevt några år, en eloge till honom

[Sniper]

Usch vilka minnen. Första semin mot FBK var faktiskt första matchen jag såg på plats i Leksand. Stod 0-3 tämligen omgående med Lasse Stenwall i målet från start. Slutade 3-5 om jag inte missminner mig. Det jag dock minns är att jag och storebrorsan var sura resterande del av sportlovet och förpestade livet för våra föräldrar. Pappa muttrade som vanligt om att hockeymatcher aldrig tar slut. Trots sitt ointresse tog han med oss på hockey (Scaniarinken och Hovet) hade man redan upplevt några år, en eloge till honom

Returen i Karlstad följde jag, storasyrran och föräldrarna på radio i gillestugan. Jag trodde knappt det var sant när Leksand blev utslagna. Skulle vi inte alltid vinna SM-guld? Ett brutalt uppvaknande. Och i den hårda verkligheten lever man fortfarande. Vårar utan guld.

[Wittgenstein]

Vad är er poäng? Varje situation är unik oavsett vilken romantiserande filosofi man har. Ligger man långt ner i tabellen i omgång 13 så behövs en analys såklart göras. Är tränaren kass så är det rätta att byta ut denna om ett bättre alternativ finns. För det finns bättre och sämre tränare. Eller se över en komplettering med spelare. Däremot så gäller att våga stå för och tro på att det man gör är bra om man tror på att det kommer ge resultat med mer träning. Att varken ny tränare eller nya spelare behövs. T ex våga tro på offensiven trots misstag som gav kontring i baken. Göra saker bättre, inte sluta göra dem. Långsiktighet är klubbens själ och hjärta, elitverksamheten är kuken i nuet.

Vad som egentligen är "kuken i nuet" lämnar jag därhän. Men min poäng var iaf att avståndet rent poängmässigt än så länge bara är motsvarande 2-3 matcher. Och en sak tycker jag mig mitt hockeyintresse lärt mig; att slumpen inte är en helt betydelselös faktor när det kommer till matchernas utgång. Visst måste det hela tiden skruvas och justeras, men i ett så tidigt läge kanske is i magen är att föredra framför panik och övergripande åtgärder. På senare år kommer paniken krypande tidigare än förr, förr hann man fira jul innan tränare började sparkas till höger och vänster.