Sniper skrev: mån 14 apr 2025, 21:16
Han åt pizza mitt under matchen, klockan närmade sig midnatt och publiken hade rensat kioskerna i arenan på precis allt.
Magnus Svensson och lagkompisarna i Leksand var helt slut.
Sen kom segermålet i slutet av den femte perioden.
– Vi orkade knappt jubla. Vi var helt slut. Den matchen var kul. Den våren borde vi ha vunnit SM-guld. Vi borde ha vunnit tre guld under mina år i klubben.
I ”Matchen jag minns” berättar Magnus Svensson om dramat bakom längsta matchen i SHL-historien och tränaren som inte var hans favorit.
https://www.expressen.se/premium/sport/ ... -allihopa/
För er som inte har premium:
”Färjestads spelare kunde vara grisar allihopa”
Han åt pizza mitt under matchen, klockan närmade sig midnatt och publiken hade rensat kioskerna i arenan på precis allt.
Magnus Svensson och lagkompisarna i Leksand var helt slut.
Sen kom segermålet i slutet av den femte perioden.
– Vi orkade knappt jubla. Vi var helt slut. Den matchen var kul. Den våren borde vi ha vunnit SM-guld. Vi borde ha vunnit tre guld under mina år i klubben.
I ”Matchen jag minns” berättar Magnus Svensson om dramat bakom längsta matchen i SHL-historien och tränaren som inte var hans favorit.
Han gjorde 16 säsonger i Leksand och hans nummer 8 hänger i taket. Han spelade i NHL, gjorde drygt 150 landskamper och vann både VM-guld och OS-guld.
Magnus Svensson fick uppleva det mesta under sin hockeykarriär.
Men ingenting som den där matchen som aldrig höll på att ta slut, våren 1997.
Första semifinalmatchen mellan Leksand och Färjestad i en fullpackad Leksands Isstadion och det skulle bli den första av tre matcher som gick till sudden death i den matchserien.
Alla hockeyspelare i alla åldrar har spelat ”sista målet vinner” många gånger.
Få spelare får uppleva det på allra högsta nivå och de flesta av dem – även proffs med fina meriter – blir nervösa i utsatta lägen och tänker mest på att själva inte göra misstag.
Ett fåtal blir ännu bättre i skarpt läge.
Magnus Svensson var en sån sort.
– Jag blev inte nervös, jag hade inga skrupler överhuvudtaget, inte alls. Jag tyckte bara det var roligt. Jag älskade såna lägen.
Just den här matchen blev det en annan hjälte, men Magnus själv har gjort segermålet i sudden death i slutspel i finalspel då han spelade i Schweiz.
Matchen jag minns – med Magnus Svensson
Match: Första semifinalmatchen mellan Leksand och Färjestad, söndag 23 mars 1997
Arena: Leksands Isstadion,
Huvudperson: Magnus Svensson var givetvis en av de största stjärnorna på isen. Han som vunnit både VM -guld och OS-guld. Men segermålet, med bara sekunder kvar av den sjätte perioden, gjorde Andreas Karlsson, som senare blev NHL-proffs.
Andra stjärnor på isen: Leksand hade ett fantastiskt lag den här säsongen med stjärnor som Per-Erik Eklund, Anders ”Masken” Carlsson, Tomas Jonsson, Jonas Bergqvist, Jan Huokko och Johan Hedberg. I Färjestad fanns Jörgen Jönsson, Mathias Johansson, Thomas Rhodin, Magnus Arvedson, Peter Nordström, Roger Johansson och Greger Artursson.
Dramat: På vägen fram till semifinalen slog Leksand ut Malmö med 3–1 i matcher (sista matchen var i Malmö och slutade 5–0 till gästerna). Färjestad vann en kvartsfinalrysare mot HV71 med 3–2 i matcher, avslutningen i Karlstad slutade 9–2.
Efterspel: Som Magnus Svensson påpekar var Leksand ett topplag under många år under den här tiden, men sedan väntade tuffare tider. Våren 2004 åkte Leksand ur dåvarande elitserien. Efter ett år i allsvenskan tog laget steget upp igen, men åkte ur omgående. Totalt under åren sedan 2004 har Leksand åkt ur högsta serien fyra (!) gånger, men återvänt lika många gånger även om det också blivit elva säsonger i näst högsta serien. Färjestad är och förblir en stormakt i svensk hockey.
Magnus Svensson sörjer den nuvarande säsongens dåliga slut för Leksand.
Inget slutspel för ett lag med väldigt höga ambitioner var förstås en stor missräkning.
– Jag tror inte det berodde på tränarna, de kom överens, det var helt enkelt spelarna som inte fick ihop det. Trots att man var seriens bästa lag ett tag.
Leksands IF var bättre förr. Magnus Svensson säger inte det. Det är fakta. Och han tycker som sagt att han borde varit med och vunnit tre SM-guld med sitt kära Leksand:
# Våren 1989 förlorade Leksand SM-finalen mot Djurgården.
# Våren 1994 var hela sju spelare från Leksand med och vann OS-guld i Lillehammer (Svensson, Tomas Jonsson, Roger Johansson, Niklas Eriksson och Jonas Bergqvist) och när det var dags för SM-slutspel var det soppatorsk för Leksand.
# 1997 stod Färjestad i vägen i semifinalen.
– Hade vi slagit ut Färjestad 1997, då hade vi fått möta Luleå i final och då hade vi vunnit SM-guld. Det är jag helt säker på.
Leksand klev in i slutspelet som seriesegrare, under ledning av tränaren Torgny Bendelin.
– Skum, säger Magnus och ler.
Skum?
– Han var duktig på att få oss att träna rätt. Han var en bra tränare. Men han var väldigt skum också, haha. Han kunde gå ner på knä i omklädningsrummet, hålla upp ett finger och säga: ”Ett varningens finger! Det kan slita dåligt om vi inta tar i”, fortsätter Magnus samtidigt som han härmar Bendelins gotländska dialekt.
Den här säsongen var Svensson tillbaka hemma efter två år i Florida Panthers och han och Bendelin kanske möttes i en liten ”kulturkrock”. Bendelin kunde ibland tycka Svensson var lite väl offensiv.
– Torgny kunde säga saker som: ”Nu måste vi spela en match utan de två stora, men vi kan klara det utan Tomas Jonsson och Jonas Bergqvist”. Och jag bara: ”what the fuck – vad fan snackar du om?” Det är klart att vi kan vinna även om vi saknar spelare, säger Magnus.
Efter att Leksand slagit ut Malmö i kvartsfinalen väntade alltså Färjestad i semifinal.
En doldis i Leksand var Andreas ”Pastorn” Karlsson, som var djupt religiös, och av den anledningen fick utstå lite ”passningar” även i omklädningsrummet.
– ”Pastorn” var väldigt snäll och han var riktigt bra den säsongen och blev senare NHL-spelare. Vi försökte allt vi kunde för att få honom att svära någon gång. Det gick inte. Han vägrade. Han svor inte en enda gång, haha.
En ung Johan Hedberg var bra i målet, gamle Stanley Cup-mästaren Tomas Jonsson en gigant på blålinjen och ja, listan kan göras lång.
– Tomas var en pådrivare i laget, en underbar kille bredvid planen och en tjurskalle på planen. Han satte prägel på träningar och allting. ”Masken” var också väldigt drivande. En stark människa som öppnade käften när det behövdes.
Hur verbal kunde vara i omklädningsrummet?
– Ibland kunde jag säga till – ja. Även om jag inte hade något A eller C. Det var många pådrivare i det där laget. Vi var mycket bättre än Malmö i kvarten. Vi tog bort ett kvartsfinalspöke vi haft problem med i några år. Sista matchen krossade vi Malmö.
Hur var det att möta Färjestad?
– Färjestad var bra redan då och blev sedan bara ännu bättre. ”Jönsson-ligan”, med Jörgen och Peter Nordström, var grymma. Jag hatade verkligen Peter Nordström, säger Magnus och betonar det en gång till med stora bokstäver:
– HATADE!
Svensson menar förstås som motståndare – han gillade Nordström mer som lagkompis i Tre Kronor.
– Jag tog ett matchstraff mot Nordström senare i den där matchserien. Jag var tokig på honom. Jag skulle köra ihjäl honom. Han var en duktig hockeyspelare, men han var småful hela tiden. Hakade och höll fast. I den matchen blev jag så jävla arg och när han fick pucken i ett hörn brann det i skallen på mig och jag skulle döda honom. Det blev matchstraff för mig.
Många år senare muttrar Magnus ilsket
– Det var typiskt Färjestad att haka och hålla fast när domaren inte såg det. Färjestads spelare kunde vara grisar allihopa. Ja, på den tiden hatade jag Färjestad. Men det var ett jävla bra lag.
Han säger att det verkligen kokade i Leksand Isstadion när första semifinalmatchen började. Leksand hade sedan ledningen med 2–0 (efter mål av Stefan Hellkvist och Markus Åkerblom) innan Färjestad kom tillbaka till 2–2 (Clas Eriksson och Peter Ottosson).
Det blev sudden death.
Först en fjärde period. Utan mål.
Sen en femte period. Utan mål. Då var det slut på allmat, dricka och godis i kioskerna.
Sen en sjätte period... och det var bara sekunder kvar innan ännu en paus och en sjunde period.
Då kom avgörandet. Johan Hedberg hade gjort 57 räddningar och Magnus Svensson hade transporterat upp pucken i anfallszon. Till slut hamnade pucken hos Andreas Karlsson, som sköt in pucken bakom Markus Ketterer. Tiden på klockan 19,16 i den sjätte perioden.
– Första tanken var bara: skönt att matchen är över. Då var man helt slut. Jag minns hur jag satt i båset och tänkte: det spelar snart ingen roll vilket lag som gör mål, bara det blir mål, säger Magnus och skrattar.
– Vi var så jävla trötta allihopa.
I de extra pauserna var spelarna desperata i jakten på att ”fylla på depåerna”.
– Vi fick in pizza i omklädningsrummet. Det gjorde att man blev lite piggare. Även om det kändes jättekonstigt att sitta i utrustning och äta pizza mitt under en match. Någon tyckte att vi skulle dricka mjölk också, att det skulle göra oss piggare Jag vägrade! Dricka mjölk mitt under match? Aldrig i livet.
Känslan efter matchen var lättnad och glädje, men det slutade bäst för Färjestad. Trots att Leksand hade 2–1 i matcher och Färjestad var i underläge 0–3 i femte avgörande matchen lyckades Färjestad ta finalplatsen efter seger i sudden death i de två sista matcherna.
Johan Hedberg var skadad och ersättaren Per-Ragnar Bergqvist hade ingen kul kväll i sista matchen. Färjestad slog Luleå i finalen med 3–1 i matcher.
Magnus Svensson jobbar sedan flera år tillbaka på lagret på Clas Ohlson, han har ingen kontakt med sin gamla klubb, förutom att han går på alla hemmamatcher som en vanlig supporter.
– Det är klart att jag fortfarande har starka känslor för klubben. Jag ser ofta matcherna tillsammans med Tomas Jonsson och Per-Erik Eklund och väldigt många av lagkompisarna från de bästa åren bor fortfarande kvar här i byn. Sedan följer jag Liverpool och det har verkligen blivit en grej för hela familjen. Alla hejar på Liverpool och vi har varit på Anfield flera gånger. Krockar en match på tv med Leksand med en match med Liverpool – då väljer vi Liverpool.
