Recensioner

[Sniper]

Först ut är Barebells protein bars https://barebells.com/

På min lokala Ica kostar de 29:90 och ni kan ju glömma att jag köper en chokladbit för det priset. Men en annan butik hade ett erbjudande - bl.a. fem för 85 - så jag köpte två av det säkra kortet Salty Peanut, en gul och en grön jag länge varit nyfiken på samt en rosa som tjejen i kassan rekommenderade.

Den rosa heter Chokladboll och får betyget 7,1. Den är helt okej men står sig inte i konkurrensen. Den gula, Caramel Choco, får 7,8 och bör gå hem hos alla. Högst bland de nya bekantskaperna får helt överraskande Banana Dream, den gröna. Om man gillar chokladöverdragna skumbananer och vill ha en högkvalitativ lyxvariant men utan det skumma - då är Banana Dream valet för dig. 8,1.

Allra högst får dock fortfarande Salty Peanut. 8,3. Så mättad med innehåll att den t.o.m. är värd att köpa till ordinarie pris. Dock inte när ordinarie pris är 29:90.

[Mats_ume]

Bra det här med att forumet tar upp andra dimensioner av livet än bara hockey! Ska tänka på det.

[Mats_ume]

Bra det här med att forumet tar upp andra dimensioner av livet än bara hockey! Ska tänka på det.

Vad säger Wittgenstein om detta? Är forumet även redo att åka på kryssning i Karibien?

[Wittgenstein]

Bra det här med att forumet tar upp andra dimensioner av livet än bara hockey! Ska tänka på det.

Vad säger Wittgenstein om detta? Är forumet även redo att åka på kryssning i Karibien?

Inte mig emot. Så kanske Sniper kan flytta sina pizza-recensioner från matchtrådarna
(Jag är jordnötsallergiker så jag får stå över dom där barsen).

[Sniper]

Bra det här med att forumet tar upp andra dimensioner av livet än bara hockey! Ska tänka på det.

Inte ens i off topic-tråden klarar de av att vara riktigt off topic http://hockeyforat.com/d/34-off-topic

Vart och vartannat inlägg verkar vara hockeyrelaterat.

Har de inget liv?

[Mats_ume]

Bra det här med att forumet tar upp andra dimensioner av livet än bara hockey! Ska tänka på det.

Vad säger Wittgenstein om detta? Är forumet även redo att åka på kryssning i Karibien?

Inte mig emot. Så kanske Sniper kan flytta sina pizza-recensioner från matchtrådarna
(Jag är jordnötsallergiker så jag får stå över dom där barsen).

Inte ens i off topic-tråden klarar de av att vara riktigt off topic http://hockeyforat.com/d/34-off-topic

Vart och vartannat inlägg verkar vara hockeyrelaterat.

Har de inget liv?

Utmärkt! (Ställ om maskinen för Skywalker)(Internt meme)

Jag har ett par texter jag tänkte få lite feedback på. Det ena är ett utkast till en psykiatrireform och den andra är en nulägesanalys över seriehybridbilar.

[Sniper]

Inte mig emot. Så kanske Sniper kan flytta sina pizza-recensioner från matchtrådarna

The Philadelphia Eagles and Kansas City Chiefs will take to the field this weekend to see who will be crowned Super Bowl champions. Here's what to know about Super Bowl 59's kickoff time.

What time is kickoff for Super Bowl 2025?
The 2025 Super Bowl is scheduled to kick off at 6:30 p.m. on Sunday, Feb. 9.

Where will Super Bowl 2025 be played?
The 2025 Super Bowl will be played at New Orleans' Caesars Superdome. No venue has hosted more Super Bowls, USA TODAY reported, with this being the eighth time the 50-year-old stadium has served as the site for the NFL's championship game.
https://eu.recordonline.com/story/news/ ... 327589007/

[Sniper]

Detta får väl ses som en recension:



Annars kan man konstatera att nästan varenda konflikt på det här forumet sedan i somras har sitt upphov i målvaktsfrågan/målvaktsspelet.

[Mats_ume]

"Darling" (2007): Vad som kunde ha varit

En retrospektiv betraktelse av en svensk filmskatt 18 år senare

Johan Klings debutfilm "Darling" från 2007, med Michelle Meadows och Michael Segerström i huvudrollerna, är en film som fortfarande ekar i det svenska filmlandskapet. Den bjuder på en skarp observation av klasskillnader i Stockholm och en oväntad relation mellan två människor från helt olika världar. Men 18 år senare är det kanske inte vad filmen var som är mest intressant att diskutera, utan vad den kunde ha blivit med mer tid, pengar och en mer ambitiös vision, där bristen på pengar sannolikt är den primära orsaken.


Den befintliga filmen

I originalversionen möter vi Eva (Michelle Meadows), en 27-årig privilegierad Stockholmsbo som lever ett ytligt liv präglat av shopping, uteliv och tillfälliga jobb. Efter att ha blivit avskedad från sitt senaste modebutiksjobb tar hon motvilligt anställning på McDonald's, där hon möter Bernard (Michael Segerström), en 62-årig elektroingenjör som efter 30 år på samma företag nu grillar hamburgare med passion till den grad att han fått förtroendet av platschefen att bära arbetsledaruniform.

Filmen spenderar nästan halva sin speltid, cirka 45 minuter, på att etablera dessa karaktärer och deras respektive världar. Vi får se Evas kalla familjerelationer, hennes ytliga vänskapskrets och hennes svårighet att ta ansvar. Vi får också följa Bernard i hans ensamma tillvaro, hans komplicerade relation till sin dotter och hans tysta värdighet trots livets motgångar.

När Eva och Bernard väl börjar utveckla en vänskap är det något överraskande för båda parter. Bernard hjälper Eva med praktiska saker, som att laga hennes trasiga fönster, och Eva börjar se något i Bernard som hon saknar i sitt eget liv – äkthet, kanske, eller genuin omtanke utan baktankar.

Filmen slutar abrupt med att Eva lämnar sitt jobb på McDonald's och glider tillbaka in i sitt gamla liv. Sex månader senare möts de kort igen, separerade av två fordonsrutor, och i epilogen ser vi Bernard bo på nåder hos sin cyniska dotter.

Michael Segerström belönades med en Guldbagge för sin roll som Bernard, och med rätta. Hans porträtt av den diskreta, något moloket pragmatiska mannen är både rörande och autentiskt. Michelle Meadows lyckas också väl med att ge Eva både ytlighet och oväntade djup som gradvis avslöjas.

Filmen är stilistiskt avskalad, med en nästan dokumentär känsla i vissa scener, och den använder Stockholms olika miljöer – från Östermalms exklusiva kvarter till studentkorridorer i den brutala funktionalismens anda – för att förstärka kontrasten mellan karaktärernas världar. Musiken är sparsmakad men effektiv, ofta med en lätt cynisk underton som matchar filmens ton.


Strukturens begränsningar

Det är tydligt att "Darling" lider av sin begränsade längd och sin obalanserade struktur. Med 45 minuter ägnade åt att etablera karaktärerna och kontexten lämnas bara 45 minuter för att utforska den faktiska relationen mellan Eva och Bernard – som ju är filmens hjärta. Detta gör att slutet känns abrupt och outvecklat, nästan som om tiden och budgeten tog slut innan berättelsen hunnit nå sin fulla potential.

Detta är särskilt frustrerande eftersom filmen bygger upp en intressant dynamik mellan huvudkaraktärerna, men sedan inte fullt ut utforskar konsekvenserna av deras möte. Det finns en känsla av ofullbordat arbete, av en berättelse som avbryts just när den börjar bli som mest intressant.


Vad filmen kunde ha blivit

Med ytterligare 30 minuter – eller helst ännu mer – kunde "Darling" ha utvecklats till något verkligt extraordinärt. Istället för det nuvarande slutet, där Eva och Bernard går tillbaka till sina separata världar, kunde filmen ha tagit en djärvare väg genom att låta dem faktiskt bli ett par.

Detta skulle inte vara någon enkel "och så levde de lyckliga i alla sina dagar"-berättelse. Tvärtom skulle ett sådant narrativ öppna för en djupare utforskning av både inre och yttre konflikter som denna okonventionella relation skulle medföra.

Evas inre konflikt
Eva skulle gradvis kunna känna hur Bernard gör hennes tillvaro mer ombonad och meningsfull. Hon skulle kunna börja utveckla romantiska känslor för honom – något som både skulle vara attraktivt (eftersom hon lever i en kall familjesituation där kärlek verkar vara en bristvara) och förvirrande (eftersom Bernard är så långt från hennes tidigare uppfattade idealbild av en partner).

Denna inre konflikt skulle kunna utforskas genom subtila scener – kanske hur hon fångar sig själv med att le åt något Bernard säger, eller hur hon börjar se på honom med nya ögon när han utför vardagliga sysslor. Vi skulle kunna se hur hon kämpar med att förena sin attraktion till Bernard med sin självbild och sin sociala identitet.

Bernards inre konflikt
För Bernard skulle konflikten se annorlunda ut. Han skulle kunna trivas med att ha Eva i sin närhet men bli överraskad och nästan förvirrad över hennes utvecklade intresse för honom. Han skulle kunna försöka tona ner det, närmast skratta bort det, men så småningom tvingas inse att han måste acceptera hennes känslor om han vill behålla henne i sin gemenskap.

Det skulle finnas en djupare dimension här också – Bernard hamnar återigen i ett mönster där han förvägras det han egentligen vill ha (en vänskapsrelation) och istället måste acceptera något annat (en romantisk relation) som till stor del bestäms av någon annan. Detta skulle kunna ge en resonans till hans karaktär och antyda ett livslångt mönster av kompromisser.

Vi skulle kunna få se denna konflikt i tysta, reflekterande stunder – kanske Bernard som sitter ensam med en kopp kaffe medan Eva sover, med en "Bernardsk" molokenhet över att "det skulle väl ändå ha räckt med att vara vänner", samtidigt som han inser att han trivs med sitt nya liv.

Yttre konflikter
De yttre konflikterna skulle vara minst lika intressanta. Eva och Bernard skulle behöva navigera i en värld som inte är beredd på deras relation.

Bernards dotter skulle kunna reagera med misstro och kanske till och med förakt – hon som redan har en cynisk syn på sin far skulle nu få denna bekräftad genom att han "skaffar sig en ung flickvän". Vi skulle kunna få se scener där Eva och Bernard konfronterar dotterns fördomar, kanske där Eva öppnar dörren halvnaken när dottern kommer på besök – ett maktspel som sedan ger Eva ångest.

Evas familj och vänner skulle erbjuda sina egna utmaningar. Vi skulle kunna utforska hur hon först skäms över Bernard och undviker att ta med honom till sociala sammanhang, för att senare, när relationen blir mer seriös, tvingas introducera honom. Dessa scener skulle vara fyllda av subtil spänning – vännernas försök att vara artiga men deras tydliga förvirring, Bernards försök att passa in men hans fundamentala olikhet från gruppen.

I den professionella sfären skulle Bernard kunna uppleva hur hans identitet plötsligt reduceras till "62-åringen med en ung flickvän", trots hans kompetens och erfarenhet. Detta skulle kunna ge filmen en bitter underton av samhällskritik – hur snabbt vi bedömer människor baserat på deras relationsval snarare än deras faktiska karaktär.

En särskilt kraftfull scen skulle kunna vara när Bernard samtalar med jämnåriga kollegor som subtilt antyder att det måste vara svårt att leva med en ung kvinna när potensen inte är på topp. Bernard, omedveten om subtiliteten, skulle kunna förkunna att han och Eva ska bli föräldrar: "Ja, det var ju Eva som var den drivande kraften, men man får väl ställa upp" – helt ovetande om hur detta uttalande uppfattas av andra.

Ett modigt slut
Filmen skulle kunna sluta med att Eva och Bernard faktiskt skapar ett liv tillsammans – kanske gifter sig och får barn. Detta skulle vara ett modigt val som utmanar publikens förväntningar och visar att deras relation inte bara var en tillfällig korsning av deras liv utan något bestående och meningsfullt.

Ett slut som visar dem med ett barn skulle inte betyda att konflikterna är över – tvärtom skulle det öppna för nya utmaningar och för fortsatta konflikter som kanske skulle eskalera när Bernard närmar sig ålderdomen. Bernard som möts av förvåning när han vill vara pappaledig skulle kunna vara en perfekt avslutande scen – den visar både hur långt de har kommit tillsammans och hur samhällets fördomar fortsätter att påverka dem.


En alternativ struktur

Om man skulle omarbeta "Darling" till en tvåtimmars film, skulle en möjlig struktur kunna vara:
* Del 1 (30 minuter): Introduktion av Eva, Bernard och deras disparata världar
* Del 2 (30 minuter): Introduktion av deras första möten och den inledande vänskapsrelationen
* Del 3 (60 minuter): Utvecklingen av deras relation, utforskning av inre och yttre konflikter, och ett mer utvecklat slut
Denna struktur skulle ge mer utrymme åt det som är filmens faktiska kärna – relationen mellan Eva och Bernard och hur den påverkar dem och deras omgivning.


Slutsats

Arton år efter sin premiär står "Darling" fortfarande som en intressant och rörande film i svensk filmhistoria. Michael Segerströms insats som Bernard är oförglömlig, och filmens skarpa observationer av klasskillnader i Stockholm är fortfarande relevanta.

Men det är också en film som känns ofullbordad – som en skiss till något potentiellt mycket större och djupare. Med mer tid, större budget och en mer ambitiös vision hade "Darling" kunnat bli en av de mest nyanserade och provocerande svenska filmerna om klass, ålder, relationer och identitet.

Det som gör "Darling" intressant idag är kanske inte bara vad den är, utan vad den kunde ha varit – en påminnelse om att även filmer som är bra hade kunnat bli ännu bättre med rätt förutsättningar.

Och kanske är det just den känslan – av möjligheter som inte fullt ut realiserades – som gör att filmen fortfarande dröjer sig kvar i medvetandet. För är det inte just ofullbordade relationer och orealiserade möjligheter som ofta stannar längst i våra minnen?

* * *

2025-02-27
Mats_ume
Kapten
M/S Leksandsfärjan

[Wittgenstein]

Ambitiös recension Mats! Om den är färjanexklusiv så får man verkligen lyfta på hatten!

[Mats_ume]

Ambitiös recension Mats! Om den är färjanexklusiv så får man verkligen lyfta på hatten!

Tack! Den är helt Färjanexklusiv!
Kommer snart en helt annan recension!

[bjernagris]

Troligen det mest genomarbetade inlägget på detta forum, någonsin. Imponerande!

[Mats_ume]

Torres 15 Reserva Privada Imperial Brandy

Efter att ha provat en del olika cognac under åren ville jag utforska brandyvärlden lite mer, och då föll mitt val på Torres 15. Denna spanska brandy är inte direkt vad jag skulle rekommendera till någon som vill lära sig grunderna hos fatlagrat druvdestillat (brandy), men för den som vill ta ett steg vidare från cognacens värld är den perfekt.

Till skillnad från cognac, som ofta har en mer neutral och nyanserad karaktär, går Torres 15 sin egen väg med en kraftigare smakprofil. Trots sina 15 år i amerikanska ekfat har den en lite spretigare karaktär än vad man kanske är van vid från cognac. Detta är dock snarare en styrka än en svaghet - den vågar ha personlighet.

Det som verkligen fångade min uppmärksamhet var de tydliga nöttonerna och de inslag som påminner om rom, särskilt den karibiska varianten. Det finns en komplexitet här som överraskar, med en hint av arrakstoner som ger en spännande dimension. Den mahognyfärgade drycken med sina bärnstensskiftningar har en doft av karamell, vanilj och rostade hasselnötter som verkligen inbjuder till nästa sip.

Med sina 40% alkohol har Torres 15 lite mer kraft än yngre varianter, men alkoholen balanseras fint mot de söta inslagen av toffee och mörk karamell. Den har en härlig mjukhet på tungan och avslutas elegant med subtila inslag av ek och kryddor.

Det fina med Torres 15 är att den erbjuder en kvalitetsupplevelse utan att tömma plånboken. För den som druckit en del cognac och nu vill prova något med lite mer karaktär och djup, utan att det kostar skjortan, är detta ett utmärkt val.

Sammantaget är jag mycket positiv till Torres 15. Den har karaktär, komplexitet och är prisvärd - tre egenskaper som gör den till ett självklart inslag i min samling. Om du söker något att överraska med på middagsbjudningen är detta ett givet köp.

* * *

2025-03-02
Mats_ume
Kapten
M/S Leksandsfärjan