Kvartsfinal 2024: Leksand - Frölunda 3-4

[Pucklukt]

Ökad kravställning behöver inte per automatik innebära avgångsbanderoller och kvartssamtal.

TJ har skött sitt jobb väldigt mycket bättre än sina företrädare, det säger å andra sidan mer om hur svaga våra SC har varit genom åren.

TJ saknar fortfarande handlingskraft och förmågan att ta obekväma beslut. Hade han haft det så hade inte förlängt med PZ, MK, JK eller MK jr

Då återstår frågan om det är din falang eller min som ska ställa kraven. Eller om vi ska turas om?

Största bristen en del tidigare sportchefer haft enligt mig är att vända kappan efter vinden. Alldeles för många januarivärvningar enbart för att pöbeln skrikigt efter det. Det är antagligen ett betydligt mer obekvämt beslut att stå för vad man tror på och dessutom är förlängningen av Knuts, Karlberg och Karlssons helt rätt enligt mig och min falang.

Kravställning i en elitförening är högst självreglerande enligt mig. Förutom de demokratiska vägar med stämma etc. Så reglerar publik och sponsorer om man har en bra produkt eller inte.

Hur tänker du att din kravställning ska fungera i praktiken och varför är dina krav mer relevanta än någon annans? Som jag ser det, om du inte tänker stå med plakat och banderoller är att du samlar ihop lika många likatyckande som Superstars gjorde på senaste stämman och röstar in en styrelse som representerar era intressen.

Marknadsmässiga principer råder, ja - det är just det som formar kravställningen. Om supportrar och/eller sponsorer inte tycker produkten är tillräckligt bra, vidtas, förhoppningsvis, adekvata åtgärder mot detta. Vilka dessa i så fall är, överlåter jag med varm hand till klubbledningen med sportchefen i spetsen att klura ut vilka de är - man ska inte ha det för lätt på jobbet

Det jag menar (och säkert fler med mig) är att "mindsetet" måste förändras underifrån och så länge merparten av oss(?) är överlyckliga över att vi inte bara tog oss till kvartsfinal, utan även tog denna till sudden i match 7 och därmed gjorde vår bästa säsong sedan 1997, så kommer sannolikt kravställningen inte att höjas nämnvärt över denna nivå från klubbhåll heller. Men - bästa säsong sedan 1997 eller inte - vi åkte lik förbannat ut i kvarten och i t. ex. Färjestad är detta ett stort misslyckande. Det är det slags synsättet vi ska ha om vi inte vill fastna i tänket att "nu är vi äntligen ett etablerat SHL-lag, som löper liten risk att behöva hamna i negativt kval och vi har ju faktiskt gått till någon form av slutspel senaste fyra säsongerna. Om senast 10 år, då - DÅ! - ska vi ta SM-guld!". Lite tightare tidplan än så kräver i alla fall jag och siktar man mot stjärnorna når man sannolikt åtminstone trädtopparna.

Vill vi vara "Ååååhhhh, vad kul - vi tog oss till slutspel igen! " eller "Ser man på, SM-guld igen! " ?

Nu trampar jag väl i klaveret, men jag vill inte att Leksand ska vara någon underdog med Stiko-Pers "Bröder" som introlåt (där kom det förmodade klavertrampet) utan mästarlaget alla vill slå, men väldigt få lyckas slå, och som istället har t. ex. "Fire your guns" med AC/DC (ni får lyssna själva) eller liknande som introlåt. Men då krävs det ett mindset och en kravställning i paritet med detta också.

Jag blir hellre mätt på framgång än uppgiven av besvikelser.

[Pellefant]

Jag tror många blandar ihop orden "hymn" och "introlåt"

[Gösen]

Det finns en fundamental skillnad i att Färjestad är missnöjda med att åka ur i fyra raka i kvartsfinalen mot att Leksand var 2cm ifrån en stolpe in att vinna en match 7.

Och självklart höjs nu "kravställningen" från alla att vi ska vara med och slåss om en semifinalplats även nästa år. När vi är ett stabilt semifinallag flyttar vi fram positionerna igen till att det är SM guld vi ska ha. Så sker all utveckling även om man tror att det bara är att bli influencer för att miljonerna ska trilla in.

1992 gick det att köpa ett SM guld. Annars är det långsiktigt arbete som gäller. Vi kan såklart vinna nästa år. Det hoppas vi alla på. Men det är inte en realistisk kravställning. Semi däremot är det.

[Sniper]

Och i andra änden av tabellen:

Degradering av etablerat lag sker efter ett antal års nedåtgående spiral. Och tidigare SHL-lag - tillika etablerat sådant - som åter tar steget upp har fått ett grundskott. Se HV. Och se Brynäs (?) kommande säsong.

Det tar tid att arbeta sig upp från lindansande.

Och nedåtgående spiral har nu Örebro

Kvalkandidater 2024-25: Malmö, HV, Modo, Örebro och Brynäs (om de går upp).

[Trissan]

Ökad kravställning behöver inte per automatik innebära avgångsbanderoller och kvartssamtal.

TJ har skött sitt jobb väldigt mycket bättre än sina företrädare, det säger å andra sidan mer om hur svaga våra SC har varit genom åren.

TJ saknar fortfarande handlingskraft och förmågan att ta obekväma beslut. Hade han haft det så hade inte förlängt med PZ, MK, JK eller MK jr

Då återstår frågan om det är din falang eller min som ska ställa kraven. Eller om vi ska turas om?

Största bristen en del tidigare sportchefer haft enligt mig är att vända kappan efter vinden. Alldeles för många januarivärvningar enbart för att pöbeln skrikigt efter det. Det är antagligen ett betydligt mer obekvämt beslut att stå för vad man tror på och dessutom är förlängningen av Knuts, Karlberg och Karlssons helt rätt enligt mig och min falang.

Kravställning i en elitförening är högst självreglerande enligt mig. Förutom de demokratiska vägar med stämma etc. Så reglerar publik och sponsorer om man har en bra produkt eller inte.

Hur tänker du att din kravställning ska fungera i praktiken och varför är dina krav mer relevanta än någon annans? Som jag ser det, om du inte tänker stå med plakat och banderoller är att du samlar ihop lika många likatyckande som Superstars gjorde på senaste stämman och röstar in en styrelse som representerar era intressen.

Mitt första och kanske sista inlägg, har läst detta forum och även gamla forumet i massor av år. Och kan konstatera att det är några få som borde gå i avel om det inte redan är gjort. Gösen är en av dem, kloka, långsiktiga planer som håller över tid, det fattar fisken. Pissa i byxan har han testat han med och vet att det är bättre att värma sig över tid. Over and out

[Uffe88]

Ökad kravställning behöver inte per automatik innebära avgångsbanderoller och kvartssamtal.

TJ har skött sitt jobb väldigt mycket bättre än sina företrädare, det säger å andra sidan mer om hur svaga våra SC har varit genom åren.

TJ saknar fortfarande handlingskraft och förmågan att ta obekväma beslut. Hade han haft det så hade inte förlängt med PZ, MK, JK eller MK jr

Då återstår frågan om det är din falang eller min som ska ställa kraven. Eller om vi ska turas om?

Största bristen en del tidigare sportchefer haft enligt mig är att vända kappan efter vinden. Alldeles för många januarivärvningar enbart för att pöbeln skrikigt efter det. Det är antagligen ett betydligt mer obekvämt beslut att stå för vad man tror på och dessutom är förlängningen av Knuts, Karlberg och Karlssons helt rätt enligt mig och min falang.

Kravställning i en elitförening är högst självreglerande enligt mig. Förutom de demokratiska vägar med stämma etc. Så reglerar publik och sponsorer om man har en bra produkt eller inte.

Hur tänker du att din kravställning ska fungera i praktiken och varför är dina krav mer relevanta än någon annans? Som jag ser det, om du inte tänker stå med plakat och banderoller är att du samlar ihop lika många likatyckande som Superstars gjorde på senaste stämman och röstar in en styrelse som representerar era intressen.

Marknadsmässiga principer råder, ja - det är just det som formar kravställningen. Om supportrar och/eller sponsorer inte tycker produkten är tillräckligt bra, vidtas, förhoppningsvis, adekvata åtgärder mot detta. Vilka dessa i så fall är, överlåter jag med varm hand till klubbledningen med sportchefen i spetsen att klura ut vilka de är - man ska inte ha det för lätt på jobbet

Det jag menar (och säkert fler med mig) är att "mindsetet" måste förändras underifrån och så länge merparten av oss(?) är överlyckliga över att vi inte bara tog oss till kvartsfinal, utan även tog denna till sudden i match 7 och därmed gjorde vår bästa säsong sedan 1997, så kommer sannolikt kravställningen inte att höjas nämnvärt över denna nivå från klubbhåll heller. Men - bästa säsong sedan 1997 eller inte - vi åkte lik förbannat ut i kvarten och i t. ex. Färjestad är detta ett stort misslyckande. Det är det slags synsättet vi ska ha om vi inte vill fastna i tänket att "nu är vi äntligen ett etablerat SHL-lag, som löper liten risk att behöva hamna i negativt kval och vi har ju faktiskt gått till någon form av slutspel senaste fyra säsongerna. Om senast 10 år, då - DÅ! - ska vi ta SM-guld!". Lite tightare tidplan än så kräver i alla fall jag och siktar man mot stjärnorna når man sannolikt åtminstone trädtopparna.

Vill vi vara "Ååååhhhh, vad kul - vi tog oss till slutspel igen! " eller "Ser man på, SM-guld igen! " ?

Nu trampar jag väl i klaveret, men jag vill inte att Leksand ska vara någon underdog med Stiko-Pers "Bröder" som introlåt (där kom det förmodade klavertrampet) utan mästarlaget alla vill slå, men väldigt få lyckas slå, och som istället har t. ex. "Fire your guns" med AC/DC (ni får lyssna själva) eller liknande som introlåt. Men då krävs det ett mindset och en kravställning i paritet med detta också.

Jag blir hellre mätt på framgång än uppgiven av besvikelser.

Tack för ett välformulerat inlägg.

Det är precis det här jag försöker få fram i mina griniga inlägg. 70-80% av alla kommentarer som jag har läst kring vårat uttåg i olika forum, sociala medier eller andra kanaler så är det glada tillrop, vi behövde inte kvala iaf, bästa prestationen sen -97 etc.

Jag vet inte vad ni känner men vill ni inte vinna någonting? Om den naturliga reaktionen är att vi alltid är nöjda så länge vi slipper kvala då förstår jag inte vad syftet är att ens titta på det här eller ens kolla slutspel

[Klas]

Finns en del likheter med musiker-yrket och idrott faktisk. Prestera under press osv tänker jag på.
Och hur man hanterar press kravbild osv. Iofs är vi människor olika, och har olika förutsättningar och egenskaper, men jag är övertygad om (utifrån egen erfarenhet) att man måste vara både nöjd och missnöjd på samma gång.
Missnöjd med bristfälliga prestationer/resultat så till vida att man för att utvecklas över tid måste ha en jävligt hög kravbild. Peka på fel och brister ( för att kunna åtgärda) osv.

Men samtidigt måsta man vara nöjd. Med de bitar som faktiskt är bra (för det finns alltid någonting som du gjort bra). De delar du faktiskt lyckats med. För ska man prestera över tid, så behöver man bygga individen (eller gruppen) och det gör man genom att vara både nöjd och missnöjd på samma gång.

Så att många är glada över att vi faktiskt gav Frölunda en jävla match i år, är inte samma sak som att man glatt accepterar ännu ett debacle i slutspelet. Jag är fortfarande både förbanand och bitter över att vi torskade. Men på samma gång ser jag att vi faktiskt tagit ett litet kliv. Vi utmanade på riktigt i år. För första gången på 20 år. Det tar jag med mig in i nästa säsong.

[Pucklukt]

Finns en del likheter med musiker-yrket och idrott faktisk. Prestera under press osv tänker jag på.
Och hur man hanterar press kravbild osv. Iofs är vi människor olika, och har olika förutsättningar och egenskaper, men jag är övertygad om (utifrån egen erfarenhet) att man måste vara både nöjd och missnöjd på samma gång.
Missnöjd med bristfälliga prestationer/resultat så till vida att man för att utvecklas över tid måste ha en jävligt hög kravbild. Peka på fel och brister ( för att kunna åtgärda) osv.

Men samtidigt måsta man vara nöjd. Med de bitar som faktiskt är bra (för det finns alltid någonting som du gjort bra). De delar du faktiskt lyckats med. För ska man prestera över tid, så behöver man bygga individen (eller gruppen) och det gör man genom att vara både nöjd och missnöjd på samma gång.

Så att många är glada över att vi faktiskt gav Frölunda en jävla match i år, är inte samma sak som att man glatt accepterar ännu ett debacle i slutspelet. Jag är fortfarande både förbanand och bitter över att vi torskade. Men på samma gång ser jag att vi faktiskt tagit ett litet kliv. Vi utmanade på riktigt i år. För första gången på 20 år. Det tar jag med mig in i nästa säsong.

Vi menar nog i grund och botten samma sak här. Jag tror att jag kanske låter mera missnöjd än jag egentligen är (vi gjorde faktiskt den bästa säsongen på 27 år och kvartsfinalen mot Frölunda i år var ju ett väldigt stort fall framåt jämfört med den senaste dito mot Örebro - det är ovedersägligt) och du kanske låter mera nöjd än du egentligen är. Det jag inte vill är att man fastnar i något tänk liknande "vi är nöjda här på kvartsfinalhyllan - då slipper man ju åtminstone kvala nedåt" (vilket kanske är lätt att göra med tanke på hur det sett ut de senaste 20+ åren), utan att man tar med sig det som var bra och kritiserar/åtgärdar det som var dåligt och målmedvetet förbättrar sig samtidigt som kravställningen successivt också höjs parallellt med detta.