Hejalif skrev: Igår, 08:34
Wiborg skrev: Igår, 07:42
Håller som sagt inte alls med, enda skillnaden är att Frölunda har lite högre skicklighet på alla positioner och har spelat på det här sättet i X-antal år. Det är inte många spelare i vår trupp som har spelat på det här sättet på den här nivån tidigare, det tar ett tag att komma in i det. Man måste få till grunden först innan man kan peta för djupt i detaljerna. Jag vet inte vilken drömvärld man lever i om man tror att det skulle funka redan nu fullt ut. Och att Frölunda skulle spela helt på "automatiserade rörelser" och ingenting på improvisation är ju rent nonsens. Det om något skulle vara lättläst och omodernt.
Jag köper absolut att Frölunda har en högre skicklighetsnivå i sina toppar, men att skillnaden mellan systemen skulle vara “skicklighet och tid” håller jag inte med om. Det finns faktiskt fundamentala skillnader i hur lagen spelar – inte bara hur bra de gör det.
Och ja, all SHL-hockey innehåller improvisation, såklart. Men Frölunda har betydligt fler inbyggda principer i sitt spel, oavsett om man kallar det automatik, triggers eller rotationsmönster. Det är saker som sitter även när spelet hackar. Det är därför deras lägstanivå är högre än vår – inte bara för att spelarna är skickligare, utan för att strukturen hjälper dem.
Det är just grunden jag tycker saknas i Leksands fall. För grunden i ett modernt system är inte bara “boxa ut, chip-and-chase och stå rätt i 1–2–2”. Grunden är:
att forwards vet exakt när de ska kliva eller falla
att backar och forwards roterar samtidigt, inte en och en
att uppspelen har 2–3 förinställda alternativ
att anfallszonsspelet bygger på rörelse som startar automatiskt, inte först när någon ropar
att omställningar sker med synk mellan tre spelare, inte bara en som åker och två som tittar
Det är där Frölunda ligger före.
Det handlar inte om “många år” eller “en drömvärld” – det handlar om systemets komplexitet.
Och ärligt talat: vi spelar inte ens försöksversionen av det Frölunda gör. Vår variant är betydligt mer statisk och mycket mer defensivt tänkt. Det gör att det ser ut som samma sak i teorin (“1–2–2, rakt spel”), men i praktiken är utförandet helt olika.
Improvisation funkar bara om den sker ovanpå en tydlig struktur. I Leksand sker den ofta istället för struktur.
Det är själva kärnan i kritiken.
Så nej, jag köper inte att det “bara är tid” som saknas. Man måste först ha ett system som är tillräckligt detaljerat för att spelarna ska kunna utveckla automatiska rörelser. Där är vi inte ännu – och det är inte en skicklighetsfråga, det är en ledningsfråga.
Fick jag välja då skulle vi ha 1–3–1 som bas + 2–1–2 som variation det vore en optimal mix för dagens Leksand.
Sen spela mot bottenlagen 1-3-1 Trap för att få med oss dom poängen med